Upp och hoppa

Ännu en grym beachkväll är till ända. Eller - det känns som en lika delar tjejkväll men både beachträning och tjejhäng. Det är alltid lite hönsfarm innan vi ska iväg. Vilka kommer egentligen ikväll, är vi nu fyra, vad ska det bli för väder, vem har inga regnkläder, vilka cyklar, vilka åker bil, vilka åker buss, kan man lifta. Myggmedel! Och så vidare. Själv är jag den som alltid utbrister "alltså jag har nog ätit för lite middag". Men strax före kl 19 var i alla fall alla på plats även ikväll och vi fortsatte med olika (så otroligt) bra bollkontrollövningar.

Det är fokus direkt när vi drar igång själva träningen och det funkar med fokus. Jag känner stor skillnad i baggerslagen (inklusive vind eller vad vädret bjuder på) och framför allt i passen. Hela vintern tyckte jag att jag passade dåligt men nu har jag liksom kommit på hur det var man gjorde. Och det är kul att servera en perfekt boll att slå på och se hur partnern dödar den på andra sidan. Sen la vi till anfallet och byggde på med spel. Vi nötte även en del serve och Camilla filmade oss. Att bli filmad kan nog vara det bästa sättet att lära sig något på, oavsett sport. Egentligen borde man filma varje träning.

Milt uttryckt kan man säga att jag var väldigt frustrerad över stora delar av träningen idag, det gick helt enkelt inte som jag ville lite för många gånger. Men sen spelar man och allt är plötsligt så j-a kul  och det lossnar en massa grejer. Det är också en ynnest att ha en tränare som står bredvid och oftast blir gladare än en själv när det går bra - det är pepping det!

En lustig grej är att jag tycker anfallet går så mycket bättre så fort det är "skarpt läge" också för att använda mitt jobbspråk. Min bollträff har blivit riktigt bra men det finns fortfarande mycket att vässa i armdraget och i ansatsen däremot - även när det gäller.

Roligt hur som helst, det är vad det är mest av allt. Hela kvällen med hönsförberedelserna, givetvis själva träningen och så eftersnacket på vägen hem. Alla bitar bidrar. Man hinner för övrigt med att avhandla en hel del den korta resan mellan Kärsön och Kungsholmen kunde jag konstatera med Hanna och Camilla ikväll.

Nästa vecka blir det försvarsträning. Ska bli riktigt roligt!

Beachinspo. Camilla spelar försvar på Sverige touren.

På stumma ben

I dag är mina ben stumma. Och jag har inte sovit ikapp min korta men roliga lördagsnatt. Fin måndag hörrni. Därför tänker jag ta bilen ut till Kärsön och kvällens stundade beachträning. Känns lyxigt! Dessutom är det mulet och vi kommer säkert få spela delvis i svenskt sommarväder, det vill säga regn.

Vet ni en rolig grej? Jag har väl inte precis träningsvärk men jag är som lite stel i ryggen och armarna, sådär som begynnande träningsvärk. Kan man få det av att springa backintervaller? Jag hade i alla fall en snygg hållning och bra pendelrörelse i armarna om jag får säga det själv. Heja! Men gu va skönt med bil ut nu! För beachvolley är ju avslappnande och sådär sen ...

15 backintervaller på det

15 backintervaller dagen efter 10 mil cykel. Amen oh my God. Ungefär så kändes det. Igår kväll satt vi med bra kompisar på Mosebacke och drack öl. Det var lite småkyligt men strålande sol och sådär otroligt vackert som bara Stockholm kan vara. Vi satt insvepta i fleecefiltar och pratade om livets goda och kommande helgers beachvolleyturneringar med utsikt över hela stan. Det var svensk sommar helt enkelt. I förmiddags hasade jag mig upp för att utnyttja pangvädret som hade kommit tillbaka och för att äta brunch med mamma på bryggan. Det är ju hennes dag i dag. Det var hashtag bikini på hela bryggan, folk åt jordgubbar och jag övervägde att bada. Men 15 grader i vattnet, nä tack. På eftermiddagen flyttade jag över till Rålis och beachflickorna men efter att ha legat i ryggläge hela dagen och bara rest mig för att byta bikini typ tyckte jag att det var dags att göra något annat. Jag var räääätt seg.

Jag laddade med fiskpinnar och drog med mig Jens ut i löpspåret. Han är bra Jens. Han bangar aldrig en utmaning eller en ny idé. I dag var idéen att väcka kroppen och hjärnan med 15 snabba backintervaller. Vi värmde upp några varv i Karlberg och höll oss i skuggan under träden. Luften var ljuvlig! Efter några fartökningar laddade vi för första intervallen. Vi sprang 5 intervaller och avslutade varje intervall fem 5 upphopp innan vi joggade (hasade?) ner. Sen vilade vi 3 minuter och körde två varv till. Det var här nånstans jag kände att jag ju cyklade 10 mil igår (!) Jens sprang för säkerhets skull några intervaller extra eftersom han var snabbare än mig (amen faaaaan var min spontana kommentar när han sprang om mig första gången) för att som han uttryckte det "tiden skulle bli densamma". I like.

Vi avslutade med att stila i några plankor framför picnicätarna vid vattnet. Solen gassade, passerande löpare och cyklister var många, måsarna gapade. Livet var fint!

Långpass på Färingsö

Sara och jag planerade redan för flera veckor sedan att sticka ut på långpass idag. Långpass som i 10 mil. Har man cyklat Vätterrundan säsongen innan känns ingenting särskilt långt dock. Känns är väl egentligen fel ord, "låter" är bättre, för visst känns dom där milen ändå. Vi fick finväder till vår planerade tur men det var ju ingen värmebölja i morse precis...

Jag tyckte att jag och Sara höll ett ganska bra tempo hela dagen (vi hade inga klockor - känns som att svära i kyrkan att erkänna det..) men bra tryck i pedalerna. Då och då rullade vi i bredd och filosoferade lite men mestadels låg vi efter varandra, turades om att dra och rullade på.

Det blev den klassiska turen ner till Björkvik, en av mina favoritrundor som ni kanske har listat ut vid det här laget. Vi körde via FRA-rundan (som Sara talade om är den korrekta benämningen - förbi Hogsta säger kanske bara hästmänniskor något...) och vägen innanför Färentunavägen till Svartsjö. Precis när vi hade svängt av mötte vi Karin med cykelpartner och trampade vidare för gemensam fika.

Jag var redan ganska hungrig men tyckte att jag precis ätit frukost och tog en macka och en hallonpaj istället för mat. G a n s k a orutinerat. Jag och Sara fortsatte mot Björkvik, och vet ni, det var en jädra motvind hela vägen ut den här helgen också! Det var riktigt segt de sista 1,5 milen och jag konstaterade att sushi och rosé kvällen innan är en rätt dålig uppladdning inför långpass. Orutinerat som sagt. Väl framme tuggade jag i mig en halv bar från Vitargo och satte mitt hopp till pannbenet. Energy fail på cykel är riktigt värdelöst men jag hamnade aldrig där idag. Ändå tycker jag att känslan i kroppen inte riktigt var den vanliga. Jag var ganska trött på nåt sätt. Jag hoppas jag inte tänker bli sjuk så här lagom en vecka innan Siljan runt... Det passar bättre om det bara berodde på lite för lite mat innan.

På vägen tillbaka tyckte vi i alla fall att vi behövde en till fika och åt varsin kanelbulle i solen. Så himlans gott. Jag älskar cyklingens fikakultur. Den passar mig utmärkt. Sen var det medvind, mer sol och varmare och hemresan gick som på räls! Utan att jag visste om det var vi plötsligt på Nockebybron och sen var det bara att trampa ur benen på väg in mot Kungsholmen.

Riktigt bra cykeldag och riktigt bra cykelsällskap!

Framme i Björkvik och halvvägs

Hallonpaj på Svartsjö café!

Bildblogg: Min 25 maj

Lunch på bryggan vid Skeppsholmen. Glassen kom inte med på bild.

Det var alltså bikiniväder

Efter jobbet gick vi 60 personer till Josefinas på Djurgården. Här är två av mina kollegor.

Sen cyklade jag och Jens längre ut på Djurgården och åt sushi på en egen klippa

Vi var på ICA och köpte jordgubbar när Katta frågade om vi inte skulle komma ner till bryggan där hon och Eric satt

Luften var ljummen hela kvällen

En vacker solnedgång innan vi vände gemensamt hem till jordgubbarna och grädden. Kattens bild!

Brasseträning

Just nu är det fullt ös på beachplanen och det här är nog för tillfället mer en beachblogg än en generell träningsblogg. Det är nämligen över 20 grader varmt ute, ljumma vindar och ljust till kl 22! Det är helt enkelt prime time för min älsklingssport.

Igår kväll hade vi, jag, Sara, Jenny och Hanna, vår första i raden av brasseträningar. Brasse som i tränare från Brasilien, beachmeckat med de bästa spelarna i världen. Jag förstår att de inte vill komma hit i januari men nu dyker de upp en efter en. Igår tränade vi dock för Karin som inte är från Brasilien men som har spelat på den brasilianska touren och är en av Sveriges bästa, om inte faktiskt bara bästa, kvinnliga spelare. Vi tränade på att passa i olika, läs svåra, lägen och det var väl lite rörigt först men tog sig efter en stund. Sen byggde vi på med anfall och spel. Dock var det ett helt annat typ av tänk än på träningen vi hade för Camilla i måndags då vi tränade på att spela lågt och tight. Nu gällde det att spela högt för att hinna runt. Det var i och för sig inte jätteblåsigt men bollen driver alltid lite ute och jag gillade nog spelet i måndags bättre. Det var bra att ha det spelet i ryggen och kunna plocka fram alla bra tips.

Brassarna är generellt mer spelorienterade än svenska tränare. Bollen ska dit och du ska lösa det, på något sätt. Och så är tempot oftast högre på deras träningar. Och så förväntar de sig i ännu högre utsträckning att du ska böja sjukt mycket på benen. That's pretty much it. Sammanfattningsvis är det väldigt bra att kombinera de här olika sätten att träna på!

Och som vanligt var det gränslöst vackert både på vägen dit och på vägen hem och det är en sån friiiheeet att kunna vara ute och cykla med sin boll sent på försommarkvällen med sanden kvar mellan tårna! Så igår kände och upplevde jag frihet.

Beachvolley och sommar är kul!

Att känna istället för att göra

Det här blev en konstig dag. Jag hade tänkt cykla - ganska kort och ganska snabbt. Det vill säga uppvärmning ut till Drottningholm 20-30 min och sen lite tempo i 30 minuter (30 km/h ungefär - är ju andra cyklar och människor på vägarna också...) och sen vända och köra 30 minuter tempo tillbaka och så nedcykling från Drottningholm. (Det är där broöppningar, rödljus osv börjar och det är ingen idé att ha något tidsmål där). Men när jag kom hem, i god tid för att hinna med min plan, var jag ruskigt trött. Och hungrig. Igen. Som vanligt. Amen suck. Jag slängde mig på sängen med pälsbollen och somnade nästan med en gång. Jag sov inte så länge men när jag vaknade började det bli knappt om tid. Jens hade lovat att laga middag tills jag var hemma igen - inte läge att dyka upp en timma sent då och det kändes som att nattsömn kunde vara en bra grej till nästa natt. Så då tänkte jag att cyklandet till beachträningarna och till jobbet med för den delen med får duga tillsammans med helgens långpass. Och så tänkte jag backintervaller istället.

Löpning är ju rätt enkelt. Man behöver knappt några prylar och man kan sätta igång utanför dörren. Jag gäspade på vägen ut och började så sakteliga tuffa fram. Backintervaller alltså. Jag var extremt opeppad. Och extremt hungrig. Trots ett extra mellanmål. Jag var mitt i nån kombo av sömnbrist och energibrist. Highlife. Vad sjutton är det här tänkte jag? Jag byter nog backintervallerna mot en lugn tur bara. Men efter 1,5 km vände jag hemåt, gåendes. Jag kanske kan köra lite core hemma istället? Snacka om att aldrig ge sig. På gott och ont. I dag på ont.

Men det var vackert ute. Blommorna luktade som en hel parfymfabrik, fast godare, och luften var ljummet. Gräset är sådär ljusgrönt nu som det bara är såhär års och jag har mycket att vara glad för. Jag kände mig som värsta tjuren Ferdinand där jag promenerade och försökte gräva ner min besvikelse över en bortkastad träningsdag. På grund av för lite sömn? På grund av energibrist? Vilket känns rent ut sagt löjligt med tanke på vad jag har ätit i dag. Kött, potatis, avokado, havregryn, keso, bär, banan, yoghurt, ägg och så vidare.

Jag kom hem med känslan "vad har jag gjort i dag?". Den här #€"&& prestationsprinsessan gör mig
g a l e n ibland. Gjort! Till exempel jobbat en hel arbetsdag? I duschen (ja jag lyckades trots allt bli svettig av min lilla tur) gjorde jag en deal med mig själv. (Något corepass var inte att tänka på). Nu är det slut med att sammanfatta dagarna med vad jag har gjort. Ja - det är mycket jag vill göra, det är mycket som är kul och jag gillar tempo (jag är ingen riktig Ferdinand) men någonstans går gränsen även för den personlighetstypen.

Under kommande sju dagar ska jag fundera på vad jag har upplevt och vad jag har känt. Och det handlar inte nödvändigtvis om upplevelser som skidåkning på Svalbard utan om de små sakerna i livet. Om jag glömmer bort mig får ni påminna mig! Kommande sju dagar ska minst ett blogginlägg per dag beskriva något jag känt och något jag upplevt. (Helt bloggfria dagar är dock alltid okej). Jag vet att jag är bra på sånt också så det borde inte vara så svårt. Tycker ni att uppleva låter för likt göra? Jag tänker såhär: man kan inte uppleva att städa. Typ. Och slutligen, det behöver inte vara bara bra grejer jag känt och upplevt. Det beror helt på.

I dag har jag upplevt hur det doftar när tusen blommor (kändes så i alla fall) slår ut och blommar samtidigt. I dag har jag upplevt för första gången den här säsongen hur det är att sitta barfota på balkongen med fuktigt hår på elfte våningen på Kungsholmen och skriva ett blogginlägg. I dag har jag upplevt energy fail - en gång för mycket.

I dag har jag känt mig tacksam för att mitt liv innehåller världens bästa familj, underbara vänner och - kärlek!

Nu - nu ska jag få mat.

Det är kul att tävla och ännu roligare att vinna!

Jag har blivit nominerad till Säsongens marknadsförare av Beachhallen - min egen sandlåda vintertid. Roligt! Jag gissar att det är bloggen (bland annat med tips om när nästa grundkurs startar eller allmän beachpepp) som plockar poäng och att jag har dragit dit mina kollegor och diverse födelsedagsbarn ett antal gånger. Jag gillar att tävla och jag gillar att vinna så jag hoppas priset blir mitt! Vinnaren avslöjas på avslutsningspartajet som jag tyvärr missar eftersom jag ska cykla runt ännu en sjö samma dag... Min favorittränare Camilla är nominerad som Säsongen PT. Jag hoppas hon kniper det priset!

Här hittar ni The Beach egen blogg.

Apropå tävling så kom jag tvåa igår i The North Face och Naturkompaniets fototävling med bästa natur/friluftsbild. Tack Svalbard för det motivet! Jag vinner en duffle bag från The North Face. Jag älskar redan den jag har, i storlek large. Nu har jag vunnit en small och i ny färg. Helt perfekt!

Beachinspo! En varm kväll i juni på Öland. Livet!

Ett, två, upp å gå!

Det var ungefär som att gå någon av grundkurserna igen på kvällens träning. Vi fick en solig och ljummen vårkväll och bara sådär lagom mycket vind men det var ändå fullt tillräckligt när man har varit inomhus en hel vinter. Jag spelade i linne och utan sandsocksen som fick stanna i väskan. Fint! Vi fick plocka ner spelet och träna på att spela låga utomhusbollar och att hålla spelet tight. Vi testade lite olika varianter för att ta emot och passa så att man utnyttjar vinden och byggde ihop allting till spel på slutet. Grymt bra premiärträning att nöta alla grunder och komma in i utomhustänket igen. Det är roligare att spela ute. Såklart. Men det ställer också mycket högre krav. Eftersom spelet är lägre och tightare måste man vara snabbare också. Pang, pang, anfall och man har inte tid att tajma fel.

Redan på onsdag kör vi nästa gång. Då för brassarna! De kommande veckorna blir det mycket träning och jag och Sara har planerat de första turneringarna vi ska spela. Och jag och Jens har vår första mixedturnering nerskriven i kalendern.

Det här kan vara den bästa tiden på året. Värmen kommer, kvällarna är långa och ljusa och man har allt det där bästa framför sig. Det känns överflödigt att skriva att jag log på cykeln hem över Drottningholmsbron ikväll. Himlen var rosa och solen lyste i guld.

Säsonspremiär!

Ikväll tränar vi vårt första beachvolleypass utomhus! Lite sent men vilken premiär istället! Jag menar det här vädret! Okej - jag ska sluta göra utropstecken och ta mina bollar och cykla ut till Kärsön. Bara det, att trampa ut med bollarna på ryggen istället för att sitta i bilen längs med E4:an. Bara det ... Och ja självklart, beach ska man ju verkligen spela ute!

Oskrivna regler #cykling

Jag har hållit på med en del materialsporter där ridsport får räknas som den överlägset största och dyraste materialsporten alla tider. Men cykling, eller i mitt fall landsvägscykling, är också en materialsport av rang. Dessutom finns det en oändlig lista av oskrivna regler för cyklister angående vad man ska ha för strumpor och i vilken färg de ska vara, vilka typer av kläder som får kombineras och vad man får ha på ryggen eller snarare inte ha på ryggen... Och så vidare. En sån lista klistrade jag in i det här inlägget. Underhållande och hög  igenkänningsfaktor och ja men ju mer jag cyklar desto mer känns det som att det går för långt ibland. När jag cyklade till stallet med ryggsäck förra helgen kände jag mig till exempel som ett ufo. Igår fick jag både en "juniorrand" på benen och hade omatchande vattenflaskor men ärligt talat - vem bryr sig?

Ett otroligt bra inlägg om cykling och om att inkludera alla har Malin skrivit. Jag fick tipset om inlägget i Sofys inlägg om cykling. Härliga tjejer! Nästa gång tänker jag typ cykla med camelbak, minst!

Den här känslan

Om ni såg någon hänga från taket på busskuren ute vid Björkvik på Färingsö igår så var det jag. Då var jag halvvägs igenom gårdagens döhärliga cykeldag! Försommarvärme, kanellängd en masse och finfina sällskapet, det ni. Det fanns för övrigt inget chinsräcke i Björkvik och att få hänga raklång kan vara den bästa ryggstretchen för cykelryggar. Men vi började från stan.

Jag och Jens startade från Kungsholmen strax före lunch - jag på min lilla vita racer och Jens på sin ganska mycket större cyklocross. Bra grej tänkte jag, att han har en CX med mera rullmotstånd och jag en racer. Jens hade dessutom ryggsäcken med diverse gemensam packning. Redan uppför Tranebergsbron tänkte jag dock att det skulle bli lååångt till Björkvik, vår slutdestination. Hans däck verkade inte spela någon som helst roll och jag hade inte en chans att hänga med. Jens fick vänta och sen cyklade vi i bredd ut mot Drottningholm. Jag var klart orolig för ryggen i början av vår tur. Den hade inte varit alls bra i veckan men jag skulle verkligen cykla. I alla fall en bit. Jag var hos min favoritnaprapat Soheil på Idrottskadecentrum kvällen innan och blev knådad och uttänjd och hoppades på det bästa. Som alltid tycker han att man ska träna hellre än vila och gud vad jag gillar hans inställning. Och ryggen skötte sig över förväntan! Jag.var.så.lycklig! Kan jag cykla och spela beach så är jag gladare än gladast! De nya inställningarna på cykeln är guld och jag slutar räkna på vad den, min bike fit och alla kiropraktor- och naprapatbesök har kostat. Det är värt det.

Det var säsongens första pass i kortärmat och solen gassade ordentligt. Underbar försommarkänsla där vi susade fram. Vid Orangeriet cyklade vi på insidan förbi Hogssta och Lovö kyrka och jag pekade ut fina ridstigar och berättade om stallen runt omkring. Det är alltid lika slående att allt det här finns 20 minuter cykling från Stockholms innerstad. Gud vad jag älskart. Vi rullade vidare ut mot Färingsö och ännu en av alla broar över Mälaren och när vi svängde av från Färentunavägen tog vi vårt första fikastopp i gräset. Kanellängd och hemkokad svartvinbärssaft. Maskrosor och vitsippor trängdes i gräset och det var hur idylliskt som helst mot den röda husknuten vi hittat. Sen fortsatte vi längre ut förbi Svartsjö och vidare mot Björkvik. Det är väl inte så långt dit ville jag minnas men vi kom ju verkligen aldrig fram. Det var ömsom medvind, ömsom motvind och då och då sidvind. Till slut var det i alla fall bara sista spurten ner mot vattnet - trodde jag - och sa till Jens att nu kan du köra! Vi ses vid brevlådorna. Sekunden efter var han borta och det tog inte många tramptag innan jag insåg mitt misstag, det var inte alls raka spåret till brevlådorna... Så efter att ha lokaliserat Jens på hans detour (han måste svara i telefon, jag hinner aldrig ikapp!) kom vi äntligen fram till allén ner mot Björkvik - alla cyklisters imaginära målraka på Girot typ. Nu var jag ganska sugen på mat och på att få sträcka ut ryggen. Jag åt lite mer av kanellängden och lånade som sagt Björkviks busskur. Intressant landning på vägen ner i cykelskor ja.

Vi vände och trampade med lite segare ben tillbaka mot Svartsjö och cykelfiket. Vi fick enbart en kraftig motvind att jobba emot och det satt ganska fint med en stor bit paj och sallad i solen en knapp halvtimma senare. Och jag tror lite mera kanellängd? Den var i alla fall slut när vi kom till Stockholm igen... Imponerande. Nu väntade en lång bit med fortsatt grym motvind. Jag kröp ihop bakom Jens som fick dra hela tiden men det var grisjobbigt ändå tyckte jag. Men fast att det är tungt vill man ju liksom komma fram till medvinden så fort som möjligt också så man trampar... Och plötsligt börjar det gå fort. Vid ICA i Skå börjar bebyggelsen känns det som (allt är relativt) och sen är man snabbt vid Troxhammar och Drottningholm och sen är det nästan bara nertramp hem via Brommaplan och snabbt uppför Tranebergsbron. Swosch!

Halv sex rullade vi in hemma och den där känslan med ca 9 mil i benen efter en heldag på cykeln, i strålande varm sol med grymt sällskap. Den känslan... Jag älskar att cykla men jag tror jag lika mycket älskar hur jag kan ta mig till alla underbara platser med cykeln.

Här hade det ju passat att sträcka ut sig på soffan innan man slängde ihop lite enkel middag och satte på en film, men icke. Det var tight med tid för att hinna möta upp kvällens sällskap på BonBon och jag hann bara stretcha, duscha och slänga i mig (ja okej ett väldigt stort) mellis på stående fot innan det var dags att sticka ut igen. Det var det dock värt och jag tror att alla tyckte att kvällen blev minst lika bra som dagen! Jag säger bara väldigt komplett lördag i maj.

I dag har jag bara vilat mina trötta ben på klipporna i Fredhäll. Jag och Jens åt jordgubbar och kollade på båtar innan vi bytte utsikt och gick ner till Hornsbergs strand. Där blev det lunch och jag hade nog kunnat klämma en glass från Glasserian också men jag tyckte det var dags att sansa sig.

Den här staden, med dom här öarna, den här våren med det här vädret - Den här känslan!

On fire

Man ska vara snäll mot ryggen

Vaknade med en förfärlig känsla i ryggen. Jag vaknade med "den" känslan. Axelpasset igår hade tydligen varit för tufft. För tufft för att köra dagen efter en kiropraktorbehandling. Fick genast dåligt samvete för ryggen (jag tog ju faktiskt i en del igår) och blev orolig för att jag skulle missa lördagens långpass på cykel nu. SMHI har lovat försommarvärme och jag har stora planer för lördag! Det var bara att kliva upp, sträcka på sig försiktigt och kolla vilka rörelser som funkade. Och sen Linnex på det. Mycket Linnex. Svängde runt på stan och handlade mat men insåg att mitt och Patzys planerade gympass var hotat. Vi möttes upp vid lunch men jag bytte mitt benpass till intervaller istället.

Jag körde 4X4 minuter intervaller med bra musik i öronen. Jag hade ingen pulsklocka idag men jag upplever att jag kan ligga på högre och högre puls längre och längre stunder. Sista fyraminutaren var riktigt jobbig men det gick! Svetten dröp om mig och mitt typ omslag (!) med Linnex gjorde att jag var on fire i dubbel bemärkelse. Ryggen kändes faktiskt mycket bättre nu och uppe hos mig stretchade jag musklerna runt nacken och skuldrorna noga.

Nu sitter jag med fleecetröja på (det är det här med värme va) och kollar OS-kvalet i beachvolleyboll. Väldigt kul och väldigt inspirerande! Snart dags för Camilla (som vi tränar för) och Tora att spela sin andra match*. Ryggen är inte 100 men till på lördag hoppas jag att den har slappnat av igen! Jag kommer förmodligen att cykla om den inte är helt paj men frågan är hur klokt det är...

Vill du också kolla på när världseliten spelar? Här finns matcherna livestreamade! OS-kvalen spelas i Schweiz.

Mmm jättegod sommarsmoothie!

Försommarvärme utlovas till helgen och jag börjar redan med en riktigt god, somrig, fräsch och uppiggande smoothie! Mixa följande:

• En banan
• Färska jordgubbar
• Färsk mango
• En näve babyspenat
• Frysta björnbär
• Äppeljuice
• Lite lagom mycket vetegräs

Smoothien är väldigt inspirerad härifrån!

Recap från gymmet

Det blev massor av axlar på gymmet i dag. Det var lugnare än en vanlig onsdag och jag var ensam med ett gäng alfahannar bland de fria vikterna då kvällens vapendragare Patricia hade fastnat på jobbet. En av dem blev ombedd att inte slänga stången och vikterna i golvet när han gjorde marklyft. Jag log nog lite inombords när den lille alfahannen fick en tillsägelse av Måns som jobbar som PT. Alla hade redan fattat att han var stark ändå liksom. Det finns alldeles för många män som ska bevisa saker nästan varje gång jag är på gymmet men oftast orkar jag inte bemöda mig att skriva om deras eskapader.

Redan när jag körde igång kände jag att jag var trött. Det var i och för sig ingen surprise men det var den där tröttheten som inte tillfälligt försvann av lite adrenalin på gymmet. Det var svårt att fokusera bort alfahannarna och istället tänka på att andas och räkna antalet repetitioner. Jag hade både axlar och mage på schemat men bestämde mig för att göra en övning i taget och vara snäll mot mig själv. Jag är rätt bra på det där, att vara lika mycket tuff som snäll mot mig själv när jag tränar. Tänkte blogga mer om det någon gång...

Jag betade av mina övningar för axlarna och sen kom plötsligt hungern också, pang! Mina energinivåer har varit helt bananas ända sedan i söndags och jag är hungrig hela tiden. Sådär som jag alltid är mer eller mindre men extra mycket i perioder. Nu är en sån period. Det är tröttsamt och till slut kommer jag inte på vad mer jag ska äta. Nu ska jag de kommande dagarna verkligen försöka äta så optimalt det bara går och inte snåla med portionerna. Får se om det hjälper. Jag kommer ju inte bygga en enda muskel om jag jämt är hungrig. Samtidigt försvinner det ju inget från mig heller vilket är lite konstigt. Med tanke på hur hungrig jag är borde jag ha kastat av mig ett antal kilon men icke.

Dagens pass blev till slut*:

• Axelmördaren - tre övningar för axlarna i en cirkel och en bra uppvärmningsövning. Men som ändå tung!
• Bröstpress i kabelmaskin - tar på axlarna också
• Axeldrag i kabelmaskin
• Axelpress med stång
• Hantellyft åt sidan
• Sneda rygglyft i maskin med en vikt
• Knees to elbows

*Ulrikas tips på armhävningar (se kommentar till  inlägget nedanför) sparar jag. Ingen av lådorna var lediga när jag ville köra!

Då hoppade jag över två tänkta övningar men jag slutar träna när hungern övergår i illamående.  Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att göra hårinpackningar och sova - tidigt!